Läste ett gammalt minne på Facebook idag. Ett blogginlägg från 2016, dagen innan jag höll min absolut första lektion på FPV i Vasa. Två år senare sitter jag här, i Umeå, och har jobbat som lärare i 6 månader.
Och vad ska jag då säga om mina erfarenheter hittills? Jag vet inte om jag blir bättre för var dag, men jag blir åtminstone lugnare i förvissningen om att jag nog vet vad jag sysslar med.
På dagen två år efter min riktiga debut håller jag en ganska speciell lektion. Tidigare i veckan har mina elever skapat svåra, kluriga, superbra repetitionsuppgifter åt sig själv. Jag har samlat in uppgifterna, gjort lite småändringar, och kollat att de räknat rätt. Sedan har jag laddat upp uppgifterna på min jobb-blogg, och kopplat en QR-kod till varje uppgift. Nu springer mina elever runt i skolan och letar gömda QR-koder. När de skannar koden får de fram en uppgift och när de tror sig ha en lösning får de testa svaret i ett interaktivt quiz jag lagat.
Om svaret är rätt, blir de ivägskickade till nästa station. Om de svarar fel, kommer de ingenstans alls och är tvungna att tänka om. Alla grupper har en liten fördel, i den uppgift medlemmarna själv var med och skapade. Men det är okey, för alla uppgifter är riktigt superbra.
Idag myser jag, och sitter och lyssnar på grupperna, en efter en, när de landar på stationen invid klassrummet. Idéer flyger, tankar hissas och dissas och de landar så småningom på rätt svar. Idag får de små grå hjärncellera jobba mer än vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar