Pedagogen i mej

Jag lovade mej själv ett tag att jag aldrig skulle kalla mej för "pedagog". Det ordet blev på något sätt så laddat med negativ energi och negativa associationer att jag aldrig ville använda det för att beskriva mej själv.

Men en insikt jag fått under detta år är också hur stor del av mej som min läraridentitet verkligen är. Den var stark innan min utbildning, den var stark när jag knappt kändes att jag kunde andas UNDER utbildningen och den är stark nu, efter utbildningen. Den pedagogiska kompetens jag har präglar ändå min syn på saker och ting, speciellt i en utbildningssituation.

Kursen vi går nu triggar pedagogen i mej. Upplägget på kursen är i sig ganska bedrövligt, men det är inte det som triggar mej mest. Att ha bedrövliga upplägg och flummiga, ostrukturerade lärare hör liksom till universitetsvärdet. Men i denna kurs har vi ett annat inlägg, självtest.

Vi skall göra självtest var 48e timme är tanken. Flervalsfrågor från hela kursen slumpas från en databas på 4000 frågor och vi får varje gång 50 frågor. Vi har 40 minuter på oss att besvara frågorna, så man har inte så mycket tid på sig för varje fråga. Frågorna är blandade, ganska jämt distribuerade över hela innehållet. Rena anatomifrågor blandas med fysiologifrågor och beräkningar på exempelvis hemodynamik och respirationsvolymer.

Tanken (och pedagogiken) bakom detta är att vi skall se frågor som anknyter till saker vi skall lära oss och att detta skall fungera som en igenkännande faktor när vi sedan läser om just detta. Att redan den första kontakten vi får med ett område på föreläsningarna skall vara som en repetition.

Inte så dumt tänker ni, vi får testa våra kunskaper varannan dag. Med en liten hake. Från börjar har frågor slumpats från hela kursen, alltså också då när vi inget alls kunde. Och den där känslan när man ingenting kunde, den fungerade definitivt INTE som trigger på mej. Jag blev bara arg och nedstämd, kände att det som pedagogisk metod inte förde med sig något positivt på mej. Jag blev bara sur.

Idag slog jag dock nytt rekord, och kände för första gången att det faktiskt boostade mej, att någonting faktiskt HAR hänt och man har blivit bättre. Resultatet var nödvändigtvis inte supermycket högre än vad jag presterade i början MEN den här gången var svaren korrekta för att jag lärt mej något, inte för att jag antingen har bra uteslutningsförmåga eller för att jag snabbt kan googla fram en verifiering av min gissning.

Slutsatsen är alltså att metoden som helhet definitivt inte godkänns och understöds av pedagogen i mej, men att jag kan se ett litet korn av sanning i den forskning de använde för att motivera valet av metod. Jag fick en liten energiboost, och nu i slutspurten kanske det är det som krävs!