Reflektioner

Vi skall ju reflektera 50% av tiden här i Vasa så jag tänkte överföra lite reflektioner till bloggform.

För det första börjar det närma sig halvtidsrapport här i Vasa. Denna vecka har vi återgått till FPV efter några veckor nästan uteslutande vid Övningsskolan och jag har återgått till hälsovådliga adrenalinnivåer. Denna vecka har Övis sportlov och vi är i desperat behov av sportlov. Vi har dock inte sportlov utan sitter på FPV... Häromdagen hade jag återgått till drakstadiet och sprutade eld över allt och alla. Idag kämpar jag för att hålla mig lugnare då jag har 6 timmar framför mig...

Det är inget fel på Vasa, är domen i halvtid. Men jag kan ärligt säga att FPV inte kommit med något jag inte skulle ha kunnat nå med en kort enkel google-sökning. Kanske är det viktigt att sitta och fundera och reflektera över det, och till all tur har vi en härlig grupp med blivande naturvetenskapslärare som orkar ta mig med många nypor salt. Jag inser inte helt varför det är viktigt...

Att undervisa är ju dock kul, det tyckte jag före jag kom hit också. Det är dock snäppet mindre kul då man har vuxna människor längst bak i klassrummet som skall bedöma en, speciellt då deras åsikter ibland går helt åt olika håll.

Jag har fått varierande feedback, de flesta har varit nöjda nog men en kommentar har stannat i minnet. Jag bad en handledare kommentera en kategori av deras bedömningsblankett som heter "kommunikation". Handledaren sade då:
"Ja, det är väl din naturliga röst, du blir inte trött i rösten?... Ja, det var ju inte helt så där som naglar på en griffeltavla."

Tack tack säger man då... :D

L påpekade att frustrationen jag känner troligtvis är ganska nära besläktad med frustrationen man känner i armén. Och det kan bra hända alltså. Vad jag dock anser är att armén nästan har ett uttalat syfte att du skall lära dig följa order oberoende av hur korkade och idiotiska de är. Men här har alla uttalat hur "underbart, värdefullt och givande" denna vår skall bli. Många har sagt saker som "det här är en intensiv vår men ni behöver prioritera"... Jag kan nog också prioritera, graduskivande!

Just nu är jag alltså frustrerad på maxnivå. Nästa vecka återgår vi till två veckor på Övningsskolan och då lugnar jag väl ner mig igen. Inget ont mot Övningsskolan, personalen där gör ett väldigt värdefullt jobb.