Antagningsyran

Facebook kryllar av statusar om var folk kommer att studera de följande åren. Jag tittar på detta med ett litet stygn av nostalgi. Visst var det spännande att vänta på brevet i fjol, men jag visste ju att jag skulle komma in till matematiken på bara studentbetyget så riktigt så där spännande var det ju inte riktigt.

Många har frågat mej om jag sökt någonstans, om jag inte skall söka till medicin. Jag lovade mej själv redan i fjol att jag inte skulle söka i år. Jag lovade mej själv att slappna av och njuta av att studera det jag brinner för utan stress över något annat. Jag har njutit så av det här året, inga funderingar, ingen stress, bara matematiken för hela slanten.

Jag är redan matematiker ut i fingerspetsarna, jag älskar logiken, sambanden, korrelationerna och vägen man går för att hitta dit man skall. Jag älskar att inse hur brillianta matematiker har varit när de byggt upp det vi idag har, lever för känslan när jag också inser det genialiska. Trivs så bra med idel matematiker runt mej, med samma sett att se på världen vi har runt omkring oss.

Ibland pendlar jag mot en insikt om att jag egentligen vill studera lite medicin, ibland pendlar jag tillbaka. Jag vägrar erkänna varken bu eller bä för mej själv ännu på några år. Jag behöver helt enkelt känna mej för utan någons krav. När man alltid har studerat som jag har man vissa krav på sig från omgivningen. Jag vill bara kunna ignorera dessa krav och på riktigt känna efter vad JAG vill.

Detta är vad jag vill nu. Just nu i denna stund längtar jag tillbaka till skolan, till uppgifterna och insikterna. Jag har skapat ett liv jag just nu är fullständigt tillfreds med. Jag skulle vilja skriva en skylt att hänga på magen så att folk direkt skulle kunna läsa det och inte fråga en massa frågor som får mej att känna mej som att jag behöver försvara varför jag studerar "bara" matematik.

Någon dag kanske jag kommer att studera något annat. Kanske. Vi får se. Jag har tid. Och ärligt talat vet jag inte ännu.

Jag är 19 år gammal, jag har all tid i världen.
Jag har just det liv jag vill leva just nu.
Jag har min nyvunna frihet att utforska, den är ännu spännande.
Jag har en fin lägenhet som känns som hemma för mej.
Jag har alla materiella ting jag bara kan önska mej, jag är lyckligt lottad.
Jag behöver inte ha ångest över studielivets ekonomi, jag har det bra.
Jag har en massa helt underbara vänner som följer mej i min vardag och
Jag bor ihop med mitt livs stora kärlek, han som alltid stöttar, orkar och älskar.

Jag har det bra, jag kan inte önska mej mer. Någon dag skall jag gräva fram allt självförtoende jag har och kunna stå upp och helhjärtat vara stolt över vad jag åstadkommit. Någon dag kanske jag kommer till insikt över vad jag egentligen vill. Men just nu vet jag vad jag vill och just det får jag också syssla med.

Det är inte så hemskt många förunnat.