fredag 10 maj 2019

Vi läser tillsammans

Jag läste detta blogginlägg av Amanda Audas-Kass och blev inspirerad att säga något jag med. Hon lovordar nämligen författaren Fredrik Backman, och det är något jag länge tänkt göra.

Jag har faktiskt inte läst allt han skrivit, lite i brist på tid och lite för att jag inte helt har förstått att göra det. Jag har läst tre av hans böcker. Jag tror dessutom jag läst dem i för mig exakt rätt ordning (trots att jag tror att de inte alls är i rätt ordning enligt författaren). För jag började med En man som heter Ove, och jag skrattade mer än jag skrattat på flera år. Bokens mörkare partier kunde jag hålla på stången, och jag tillät mig inte riktigt att beröras av dem. Men jag tyckte att boken var så bra att jag sedan introducerade min man. Så Britt-Marie var här läste vi tillsammans, som högläsning. Här skrattade vi tillsammans, och jag grät. Denna gång rördes jag till tårar i många omgångar av Backmans skildringar, och av det fina i alla människor. För Backman är så otroligt skicklig på det, att se det fina i alla människor och dessutom skildra det så att jag (cyniker som jag är) ser det. Britt-Marie har sedermera fått en speciell roll i våra liv, hon citeras angående allt "man verkligen inte kan göra" i vårt hushåll.

Och nu, till slut, läste vi Min mormor hälsar och säger förlåt. Och jag tror att jag ärligt kan säga att det är bland det bästa jag läst. Den har tagit oss 1,5 år att läsa, för den har varit vår road trip bok. Här har vi skrattat igen, och i många partier har jag gråtit. Denna gång gick det inte att hålla boken ifrån sig, Backmans skildringar kryper under huden på en och ger en kalla kårar blandade med värmande skratt. Under påskhelgen åkte vi till Ekenäs och fick för oss att äntligen läsa ut boken. Hur många böcker har du läst som man ögonblickligen hänger med i, trots att det gått 6 månader sedan senast? Inte många, om du inte har ett elefantminne? Detta är dock en sådan bok, den griper tag i en.

De sista kapitlen läste vi på vägen upp till Vasa. Jag körde och han läste. Och jag grät. Och han grät. Och jag tackade min lyckliga stjärna att det var just han som läste, för jag får inte ur mig några ljud när jag gråter. Och vi grät lite mer, och läste lite mer. Det är väl därför man läser tillsammans, för att ha någon att gråta tillsammans med...

Läs Fredrik Backman! Gärna tillsammans med någon, om du vågar gråta tillsammans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar