MarsCapo

Vår lilla gubbe har vårkänslor. Han är studsig, hoppig, dragig och dreglet bara rinner då han sniffar tikar i alla smältande snöhögar. Han känns större för var dag vår guldklimp. Han ryms inte i famnen (fast han tror ju att han gör det), han släpar in oändliga mängder sand och lera och han har anammat en ny morgonritual involverande mattemos kl 6.15 varje morgon. Men han är så gosig så det är okey!

Häromdagen tog vi oss en vårig promenad och Capo knallade iväg på jakt efter en vassrot nere vid det smältande diket vi knallade vid. Isflaket han stod på gav vika och halva hunden åkte, nos först, ner i gyttjan. Han kom upp grymtande och rullade sig i snön. Måste jag tillägga att han stank av gammal dy hela dagen sen...

 Vår stora klimp har äntligen börjat äta av fri vilja. Han gillar fortfarande inte helt att äta på morgonen men han äter lite eftermorgonpromenixen och smaskar sedan i sig resten under dagen. På kvällen är han dock hungrig och smaskar i sig. Första 15 kg-säcken är snart avverkad och jag måste hämta mer mat innan påsk.

I går var vi ett varv i Oravais och hälsade på L:s mommo och passade på att gå ner till standen och tömma musfällor ur ett sommarresidens. Capo intresserade sig inte alls för mössen men älskade solen, snön och isen.